Satanic Proportions – Tomorrow won’t be any different av Goran Hassanpour. Foto: Gustavo Perillo Nogueira

 

KONST ÅTERGER EJ DET VI SER UTAN GÖR ATT VI SER – Paul Klee 1920

 

Under de kommande åren arbetar ICIA med några trådar som både är separata och samtidigt avhängda varandra och där flera av de konstnärliga projekten överlappar. De mest övergripande konstnärliga yttringar som går att urskilja i vårt kommande program är konst och teknologi, socialt deltagande och performativ konst samt konst i det offentliga rummet. Det går naturligtvis att ifrågasätta om en uppdelning av konstnärliga områden alls är relevant. Till och med filosofen Immanuel Kant ifrågasätter redan under slutet av 1700-talet sin egen indelning i den tredje kritiken av vad han då kallade beaux arts – de sköna konsterna. Konst som tar sitt uttryck i våra gemensamma rum är naturligtvis i någon mån alltid socialt engagerad och kräver ett publikt deltagande. Därtill är det offentliga rummet långt ifrån självklart, gemensamt eller det institutionella rummet icke-offentligt utan utgör en komplex väv av olika gråskalor som ständigt omförhandlas. Konst och teknologi innebär ofta ett starkt engagemang i samhällsutvecklingen och nyttjandet av tekniska innovationer blir ett sätt att träda in i och synliggöra det mänskliga undermedvetandet och det allra mest privata.

 

Istället för en uppdelning av olika konstnärliga uttryck kanske det är mer intressant att tala om ett slags curatoriellt närmande av konstnärliga praktiker. Allt sedan ICIA grundades för snart sju år sedan har den nära relationen med konstnärer och dialogen varit central, vilket oftast resulterat i nyproducerade verk och samproducerade utställningar. Fram till sommaren 2018 var ICIA en nomadisk organisation där olika projekt ägde rum på olika platser och i olika sammanhang beroende på konstnärens önskan eller konstverkets innehåll och hur det korresponderade med varierande publiker, situationer och omgivningar. Det har varit det som allt som tydligast sammanbundit ICIAs olika produktioner.

 

Sedan ett par år har längtan efter en fast punkt vuxit sig allt större; att tillsammans med konstnärer utforska och skapa en gemenskap, en plats där relationer, engagemang och nya kunskaper kan tillvaratas och utvecklas.

 

Sommaren 2018 flyttade ICIA in i en stor lokal på Järnmalmsgatan 5 i det småskaliga industriområdet Ringön vid vattnet i centrala Göteborg. I våra lokaler finns en utställningsyta på drygt 500 m2, ett gemensamt rum med bar och scen, en stor verkstad och flera ateljéer. Flera konstnärer verkar i vårt hus och är i varierande grad en del av vår verksamhet. Den fantastiska ytan som omgärdar huset möjliggör för att också träda ut ur rummet och ICIA kommer exempelvis sätta upp en utomhusbio, arbeta konstnärligt med husets exteriör, med parken och hela det område som sträcker sig längs Järnmalmsgatan. Visionen är att hela området runt Ringön blir en plats där konstnärliga uttryck samsas sida vid sida, stångas med varandra, får oss att fundera och reflektera, och inte minst uppleva konst som emotionellt griper tag i oss och förekommer en mer intellektuell erfarenhet. 1920 skrev konstnären Paul Klee att konst ej återger vad vi ser utan får oss att se. Jag vill lägga till att den också kan få oss att både känna och tänka med alla våra sinnen.

 

I någon mån är konst alltid politisk (och all politik estetisk). Den återkommande artivistiska praktik som genomsyrat ICIAs tidigare projekt där konst som handlingsutrymme undersökts och nyttjats kommer leva kvar och utgöra en bas utifrån vilka många av våra produktioner skapas. Konst är långtifrån det enda möjliga utrymme inom vilket politiskt motstånd är möjligt. Men kanske finns det en potential för konsten att genom det emotionella språket förekomma intellektet och att den estetiska direktheten i erfarenheten hos mottagaren tillsammans med ett intellektuellt reflekterande faktiskt förskjuta befintliga antaganden, ge andra perspektiv eller motbilder till den dominerande diskursen. Oavsett vilket drivs ICIA av övertygelsen att konsten är nödvändig för att andas i ett samhällstempo som kräver all vår tid och ofta kväver våra existentiella libidon. Den högerextremism som återigen genomsyrar vårt samhälle förklarar inte för inte krig mot samtidskonsten. Vi kommer i möjligaste mån skapa ett handlingsutrymme på Ringön genom att förvärva våra produktionsmedel och skapa rum för kritisk reflektion genom våra program och utställningar.

 

 

Anna van der Vliet,

grundare och konstnärlig ledare